HEJ DÅ!

DET DÄR SOM KÄNNS SOM SORG, DET ÄR NÅGOT ANNAT

- 15 ÅR MED SKIVBOLAGET LOVANDE PROJEKT 2005-2020

Det sägs att man ska nå en riktigt stor framgång, få en rejäl hit, en gång var tionde år om man ska vara ett välmående skivbolag. Den där enstaka jätteframgången som blir till själva lokomotivet som drar alla andra vagnar framåt. Som täcker alla förluster, som skapar framtidstro, som leder en in i nya samarbeten och projekt, som gör att man klarar sig i tio år till.

Lovande Projekt försökte i 15 år utan att nå den där framgången. Men vi var nära. Vi blev Grammisnominerade (och vann!), vi fick våra skivor utgivna i konstiga länder, vi sålde låtar till reklamfilmer och fick med dem på samlingsskivor, artister som Linda Ström, Staffan Hellstrand och Anna Stadling låg i sammanlagt hundratals veckor på Sveriges Radios spellistor, vi såg Pernilla Anderssons karriär ta ordentlig fart, vi stöttade/pushade/projektledde eller bara gjorde vårt bästa för att nå ut med begåvade artister som Paulina Palmgren, Fredrik ”Frallan” Jonsson och Mats Möller.

Och kanske är det just det som är den störa framgången av dem alla. Mäter man framgångar i ekonomiskt oberoende, Bahamasresor eller stora bilar så nådde vi inte ända fram. Men tittar vi på hur många människors drömmar som fick lite mer näring av det vi gjorde så byts den där sorgen man kan känna över missad världsdominans ut mot något annat.

Avslutningen på Oscar Danielsons tacktal på Grammisgalan för åtta år sedan – "Och tack till Niclas, den siste entusiasten, som gett ut den här skivan" – känns så här i efterhand, förutom som en fin gest i det offentliga, som en värdig summering av de här åren. Att driva ett litet skivbolag, och göra det egentligen helt utan resurser eller listettor eller in-pitchade Grey's Anatomy-låtar kräver sin entusiast.

Det underlättar också med lite envishet, kärlek till såväl musik som till albumformatet, en hel del naivitet och en stor lust att jobba med kreativa människor med stora drömmar. Samt, naturligtvis, ett annat jobb som faktiskt gör att det kommer in lite pengar.

Lovande Projekt var aldrig det viktigaste eller det mest intressanta skivbolaget. Inte det rikaste eller det uppkäftigaste. Men vi hittade snabbt en nisch, ett litet tomrum under de multinationella bolagen med deras gigantiska maskinerier, snett bredvid de coola indiebolagen och en liten bit över DIY-artisterna, de som gav ut sin skiva själv och hade ett aldrig sinande lager av lådor med cd-skivor under sängen.

Det började som en sidoverksamhet, en hobby, något att pyssla med de tider då alla andra var upptagna med jobb eller andra vuxliga saker. Men katalogen av album växte. Och storleken på artisterna. Timmarna framför datorn och i möten blev fler, och plötsligt så blev det ett 50-tal egenutgivna album och bortåt 100 utgivningar totalt. En rätt imponerande siffra, med tanke på att den enda lyx man har kostat på sig under åren är att tacka nej till projekt man kanske borde tacka ja till, för att istället enbart jobba med människor man gillar. Det är därför - gissar jag - som de allra flesta artister har återkommit, våra samarbeten har sträckt sig över flera år och flera skivor och nya projekt. I en del fall i 20 år.

Musikbranschen förändrades, som bekant, enormt under de här åren. Jag fick skaffa en annan sidoverksamhet för att kunna finansiera den här sidoverksamheten, förmågan att projektleda ihop ett album från ett första gitarrplink i köket till en genomarbetad albumutgivning blev mindre värd i tiderna av siffernissar, algoritmstyrda spellistor och hitfabriker. Att driva skivbolag enbart med entusiasm och kärlek till musik som bränsle blev otillräckligt, det behövs något mer, något annat, något som jag inte riktigt har eller kan erbjuda.

När Lovande Projekt nu stänger kiosken och vi lyssnat och valt ut låtarna till det här bokslutet så är en sak väldigt tydlig: Oscar Danielson hade fel på det där att jag skulle vara den sista entusiasten. Som tur är ryms det en hel del kärlek till musik, skapande och artisteri hos alla inblandade människor på den här spellistan.

Och en himla massa hjärta.

Det är ju det man får ta med sig nu när vi lägger ner och gör bokslut. Andra saker lockar och pockar, musik är roligare när det bara får vara musik, och skivbolaget Lovande Projekt kanske återuppstår nån gång i framtiden i nån annan skepnad.

Vi får se, vi sammanfattar i vart fall de här 15 åren med ett stort leende.

Det där som känns som sorg är något annat.

Niclas Green

Åkersberga, januari 2020